Taguchi Lenz (1997) menar att miljön är den "tredje pedagogen", grundtanken är att förskolemiljön skall kunna erbjuda något annat än hemmiljön och att barnen skall kunna utnyttja miljön och föremålen i den på sina egna villkor. Materialen skall finnas tillgängliga på en höjd som passar barnet och exponeras i barnets synfält. Barnen skall ha tillgång till en mängd material som "normalt" inte finns eller som inte är tillåtet att leka med hemma.
Det gäller att arbetslaget har samma barnsyn, att vi pedagoger har en stark tilltro till barnets förmågor. Miljön skall vara välkomnande och tillåtande och präglas av öppenhet, delaktighet och att barnen har möjlighet till att få vara ostörda vid behov. Det skall också finnas en struktur där barnen tydligt kan se vad man kan jobba med. Materialet skall vara synligt och lättillgängligt för barnen på deras nivå, för att uppmuntra barnens eget skapande. Om allt material är tillgängligt så tillåts barnen att bli kompetenta. Lär vi barnen från början hur man använder t ex en limpistol, verktyg mm så blir de säkra användare och självständiga.
Jag har fått en större medvetenhet när det gäller miljöns betydelse för verksamheten. Jag ser det tydligast på barnen hur de blir påverkade. Barnen på min avdelning har blivit mer kreativa fått inspiration och tycker det är roligt att testa, undersöka och pröva olika material. Och framförallt har de blivit mer självständiga och fått ett större självförtroende, barnen vet att de kan.
:)//Mia
SvaraRadera