Tarja gick igenom barnbilderbokens historia. Berättelsen om "Askungen" hittades i Kina år 800 f.kr. Vem kunde tro det! "Askungen", "Törnrosa", "Rödluvan och vargen" etc. var sederlärande/uppfostrande böcker. Sensmoralen var t.ex. att man skulle lyssna på sin mor och far, inte gå med främmande människor, för då kunde det gå illa. Först berättades sagorna muntligt, mestadels av kvinnor, innan det blev barnbilderböcker.
Barnbilderböckerna har en själslig rening - katarsis. Karaktärerna är tydliga i sina roller och barn känner igen sig i detta.
Genom sagan kan barnet:
- sätta ord på sina känslor
- utvecklas känslomässigt
- utveckla språket
- stärkas i sin identitetsutveckling
Sen var det dags att göra en bildanalys av "Den farliga resan". Jag hade läst den innan och var väl inte jätteförtjust. Ingen bok jag spontant skulle läsa för barnen. Boken handlar om tristess, skräck, katastrofer, äventyr och ett lyckligt slut, där hon till sist kommer hem.
Vi delades in i grupper och skulle analysera ett uppslag i taget i en viss ordning. Min grupp fastnade länge på första uppslaget, på den denotativa och den konnotativa nivån,
- vad ser vi?
- vad symboliserar detta, vad står bakom?
Det var intressant och roligt att höra allas olika analyser och tolkningar. Vi hann bara nudda vid den konstrukvistiska nivån,
- historisk kontext
- kan vi se klassaspekter?
- genusperspektiv?
- vad händer med oss på ett djupare plan?
Till sist blev det ett spännande slut när Tarja berättade om Tove Janssons livs historia. Efteråt kunde man se tydliga paralleller mellan hennes liv och bilderna, det blev så intressant, boken fick en annan betydelse.
Vad mycket man kan analysera utifrån en bild, Carina . Spännande!
SvaraRadera