"Den farliga resan" av Tove Jansson

Tarja gick igenom barnbilderbokens historia. Berättelsen om "Askungen" hittades i Kina år 800 f.kr. Vem kunde tro det! "Askungen", "Törnrosa", "Rödluvan och vargen" etc. var sederlärande/uppfostrande böcker. Sensmoralen var t.ex. att man skulle lyssna på sin mor och far, inte gå med främmande människor, för då kunde det gå illa. Först berättades sagorna muntligt, mestadels av kvinnor, innan det blev barnbilderböcker.

Barnbilderböckerna har en själslig rening - katarsis. Karaktärerna är tydliga i sina roller och barn känner igen sig i detta.

Genom sagan kan barnet:

• sätta ord på sina känslor
• utvecklas känslomässigt
• utveckla språket
• stärkas i sin identitetsutveckling

Sen var det dags att göra en bildanalys av "Den farliga resan". Jag hade läst den innan och var väl inte jätteförtjust. Ingen bok jag spontant skulle läsa för barnen. Boken handlar om tristess, skräck, katastrofer, äventyr och ett lyckligt slut, där hon till sist kommer hem.

Vi delades in i grupper och skulle analysera ett uppslag i taget i en viss ordning. Min grupp fastnade länge på första uppslaget, på den denotativa och den konnotativa nivån,

• vad ser vi?
• vad symboliserar detta, vad står bakom?

Det var intressant och roligt att höra allas olika analyser och tolkningar. Vi hann bara nudda vid den konstrukvistiska nivån,

• historisk kontext
• kan vi se klassaspekter?
• genusperspektiv?
• vad händer med oss på ett djupare plan?

Till sist blev det ett spännande slut när Tarja berättade om Tove Janssons livs historia. Efteråt kunde man se tydliga paralleller mellan hennes liv och bilderna, det blev så intressant, boken fick en annan betydelse.

Eget arbete 5, den pedagogiska miljöns betydelse för det skapande arbetet

Taguchi Lenz (1997) menar att miljön är den "tredje pedagogen", grundtanken är att förskolemiljön skall kunna erbjuda något annat än hemmiljön och att barnen skall kunna utnyttja miljön och föremålen i den på sina egna villkor. Materialen skall finnas tillgängliga på en höjd som passar barnet och exponeras i barnets synfält. Barnen skall ha tillgång till en mängd material som "normalt" inte finns eller som inte är tillåtet att leka med hemma.

Det gäller att arbetslaget har samma barnsyn, att vi pedagoger har en stark tilltro till barnets förmågor. Miljön skall vara välkomnande och tillåtande och präglas av öppenhet, delaktighet och att barnen har möjlighet till att få vara ostörda vid behov. Det skall också finnas en struktur där barnen tydligt kan se vad man kan jobba med. Materialet skall vara synligt och lättillgängligt för barnen på deras nivå, för att uppmuntra barnens eget skapande. Om allt material är tillgängligt så tillåts barnen att bli kompetenta. Lär vi barnen från början hur man använder t ex en limpistol, verktyg mm så blir de säkra användare och självständiga.

Jag har fått en större medvetenhet när det gäller miljöns betydelse för verksamheten. Jag ser det tydligast på barnen hur de blir påverkade. Barnen på min avdelning har blivit mer kreativa fått inspiration och tycker det är roligt att testa, undersöka och pröva olika material. Och framförallt har de blivit mer självständiga och fått ett större självförtroende, barnen vet att de kan.