Workshop, Arbete med lera - tema ljud

Det var en helt fantastisk kväll full av kreativitet. Vi började med att alla ställde sig i ring. En i taget fick låta ett ljud, sedan med rörelser till, som alla gjorde efter samtidigt. Detta var jätteroligt, alla fick stå i centrum en liten stund. Sedan gick vi runt i ringen, masserade den som stod framför och efter en stund vände vi oss om till grannen på motsatt sida. Alla var upprymda och skrattade (en bra aktivitet för att få vi- känsla och lära känna varandra).
Nu var det dags för den skapande delen. Två personer i taget fick välja ett ljud som sedan skulle förmedlas till alla som satt i ringen och blundade. De som satt i ringen fick inte titta och under tiden ljudet pågick i några minuter fick de forma leran efter ljudet. Det var jättespännande att se hur kurskamraterna var fokuserade på formandet av leran med gester och miner. Det blev ganska likartade skulpturer. Det var en häftig känsla att forma leran efter ett ljud, man fick använda sina sinnen på ett sätt som man inte är så van vid, så kul.
Sedan var det dags att samarbeta fyra i grupp. Vi samlade ihop gruppens fyra arbeten i lera och gjorde en skulptur av dessa. Vi hade ett gott samarbete i gruppen och hittade på en historia kring det vi skapat med tillhörande ljud. De andra grupperna fick analysera och ge sina reflektioner kring skulpturen.

Workshopen var otroligt rolig, kreativ och skulle med fördel kunna överföras till barngruppen. Barnen skulle säkert tycka likadant. En rolig och spännande upplevelse där alla sinnen är med, fast på ett annorlunda sätt.

Grupparbete i baslag 2

Vårt baslag träffades på min och Khalidas förskola i Hammarkullen, vi gick runt på våra avdelningar och tittade på miljön och diskuterade sedan om projektarbete och ateljén som pedagogisk miljö. Vi passade också på att pröva sidenmålning, vi hade mycket trevligt, tiden rann snabbt i väg.

Miljön skall vara tillåtande där barnen själva kan ta av materialet och det skall stå på deras nivå. Material som barn "normalt" inte har hemma skall finnas tillgängligt och av bra kvalité så att barnen inte ger upp för att saker och ting går sönder. Miljön kan bli mer stimulerande med fotografier och
t ex bilder på konstverk på barnens höjd. Att var sak har sin plats, tydlighet som visar vad man gör på varje station och att barnen inte blir störda och kan jobba i lugn och ro. För att barnen skall bli bekväma med materialet behöver barnen materialkunskap. Att få pröva och testa så de blir bekväma med ett stort register av olika material och att barnen får den tid de behöver. Jag tänker att materialet inte behöver kosta så mycket. Man kan använda sig av återvinnings- och naturmaterial. Besöka tryckerier, byggföretag etc och be snälla föräldrar och bekanta om saker.

Viktigt är att vi har ett förhållningssätt till barnen, bekräftar och uppmuntrar dem. Att göra skapandet synligt så att de känner att vi tar deras arbeten på allvar, att dokumentera barnens lärprocesser. Observera med vad och hur barnen arbetar och förändra miljön efter deras intressen. Det gör många gånger att barnen blir inspirerade på nytt och tycker det blir spännande och utvecklar leken/arbetet vidare. Miljön skall vara lockande för både pojkar och flickor.

Det är viktigt att reflektera/återkoppla till projektet det man arbetat med, både med barn-barn och barn-pedagog. Dokumentera barnens reflektioner och ta fasta på vad barnen var uppfyllda och intresserade av. Koppla det man gjort till läroplanen för att höja kvalitén i förskolan. Ge barnen tid att reflektera i små grupper och ge dem feedback och sedan planera aktiviteterna efter det och på så sätt komma vidare i projektet. Barnen kan också bjuda in andra barn och berätta för dem vad de har gjort. Barnen blir också bättre på att uttrycka och formulera sig. Våra barn kommer ofta självmant till oss när de vill att vi skall dokumentera det som de vill berätta eller gör. Dokumentationen är en mycket viktig del av den pedagogiska verksamheten och därför är utrymmena som används för dokumentationen också viktig, hur man presenterar och sätter upp den.

"Varje utrymme ska likt ett hologram berätta om verksamheten" (artikel Förskolan 4/00).

Reggio Emilias pedagogiska filosofi

Det är viktigt för barnen att kunna påverka innehållet i verksamheten. Att man som vuxen mer släpper på kontrollen. Man märker på barnen att de blir mer entuiastiska när de får bestämma, och är med i processen om det som pågår. Vi brukar rösta på samlingen där barnen får komma med alternativ till olika aktiviteter som exempelvis utflykter. Jag tycker det är ett bra demokratiskt arbetssätt där även barnen ser och hör att vi tycker olika, men att alla blir lyssnade på, även om det inte blir just det alternativet den gången.
I boken "Lyssnandets pedagogik" säger Ann och Hillevi att barnen skall vara delaktiga i att fatta beslut om regler och förhållningssätt för att kunna utveckla förmågan att förstå och handla efter denna princip. Hon säger också att pedagogen har ansvar att ge barnen möjlighet att vara delaktiga och kunna påverka sin vardag. 
Tarja säger också att barnen får lära sig ansvarstagande. Att inte störa andra, värna om leken, aktiviteten. Vårt främsta uppdrag är att jobba demokratiskt.
Just det att inte störa varandra i olika aktiviter som pågår är svårt. Vi vuxna går gärna in och avbryter barnen i deras lek när det är dags för de fasta rutinerna. Och att man gärna frågar barn i pågående aktivitet om deras kompis får vara med för han/hon inte har någon att leka med. Leken tar oftast slut nästan med en gång och barnen går där ifrån som startade den. Tarja säger att förhållningssätt kräver att man är beredd att jobba med sig själv och att man därigenom hela tiden växer som person. Och till sist, vi pedagoger måste också ha ett bra förhållningssätt till varandra, det smittar av sig på barnen.

Konst som inspiration - Eget arbete 2

Jag blev otroligt inspirerad av studiebesöket i Konsthallen. Jag trodde inte att tankeverksamheten skulle infinna sig som den gjorde, eftersom jag inte tidigare betraktat konst på det sättet. Att bara få stå i lugn och ro och låta alla sinnen få arbeta. Det var roligt och berikande att reflektera och utbyta tankar med varandra när vi gick runt och tittade på de olika konstverken och bilderna.

Konstverket av Wim Botha berörde mig verkligen. Det var gjort på plats i frigolit, som jag först uppfattade som gips. Även fast konstverket var stort och spritt på stor yta så hörde det hela ihop. Det fanns ett djup, skapelsen var på vär någonstans och det var full aktivitet. Jag kunde se hästar, änglar fåglar och galjonsfigurer som var uppfyllda av beslutsamhet. Det kändes väldigt religiöst, himlen hade öppnat sig. Ju längre jag begrundade verket desto verkligare blev det. Jag rycktes med, ville följa efter. Konstverket kändes ljust, positivt och kraftfullt.
Det skulle vara roligt att ta med barngruppen till Konsthallen för att just titta på Wim Botha´s konstverk. Att ge barnen upplevelser i form av att se på "annorlunda" konst skulle säkert vara inspirerande för barnen. Man skulle kunna fotografera det och ta med det till förskolan. Här kan barnen i små grupper få utlopp för sina tankar och känslor. Barnen skulle kunna få jobba med frigolit och få inspiration utifrån upplevelsen och fotografiet.

Världskartan av Reena Saini Kallat med alla ihopkopplade sladdar, trådar och taggtråd var imponerande. Kartan kändes först positiv för mig - förutom de knastrande ljuden - att hela världen hänger ihop. Det är inga långa avstånd från punkt A till punkt B. Vi människor behöver och är beroende av varandra. Sen fanns det andra mörka infallsvinklar som trafficing, vilket är spännande hur olika man kan uppfatta saker och ting, det är upp till betraktaren.
Jag tror att kartan skulle kunna inspirera barnen med alla sladdar och trådar som blev mönster. Idén kan man ta med sig till förskolan. Där barnen kan jobba med sladdar, trådar och snören på en tom vägg, se och höra deras reaktioner och vad de gör med materialet. Det är en spännande tanke.

Bilderna av Zarina Bhimji kändes mörka, missmodiga, ingav inget hopp, ingen framtid bara dåtid. Jag fick känslan av att längta ut till friheten och livet. Livet är som en tunn tråd som är lätt att ramla av. Dessa bilder skulle jag inte välja för barnen. Jag vill delge barnen positiva känslor som kan inspirera arbetet i ateljén. I de målningar som barnen gör själva på förskolan, utgår de från sina egna erfarenheter. De är oftast positiva som förmedlar glädje och kärlek med glada färger. Man kan diskutera kring de bilder eller kort på målningar som man väljer till barnen. De kan också välja att ta med en bild hemifrån som de har en asossiation till. Barnen får lyssna på varandra hur de tänker kring bilden. Vad är det för färger, skuggor man ser och sedan få återskapa sin egen bild av motivet.
Det lutar åt att ta med barngruppen till Konsthallen så de får uppleva konstverket av Wim Botha.

Materialets ABC - Eget arbete 1

Jag har utforskat och upptäckt både nytt och gammalt material tillsammans med barnen för att även få se och höra deras reaktioner.

Ritkol: Det var första gången som barnen fick prova på ritkol. Det var en härlig känsla, lätt att stryka med fingret och få till skuggor. Barnen tyckte det var jätteroligt. Men de tyckte det blev kladdigt.

Härlig känsla med djup i.

Blyerts: Också lättarbetat, skön känsla, lätt att göra skuggor, stryka ut, trycka hårt och lätt. Blyerts jobbar vi ofta med.

Tusch: Har arbetat med tusch några gånger. Tyckte det var lite svårt. Blev lätt kladdigt om man inte var lätt på handen. Det är inget material som vi användt oss av på förskolan.

Vaxkritor: Jag tyckte inte att det täckte så bra, klumpade sig och blev en tjock yta. Barnen däremot tycker om att jobba med vaxkritor, det finns både tjocka och smala.

Flicka 5 år har målat självporträtt.

Temperablock: Är roligt att arbeta med. Kan blanda tjockt - tunnt med vatten. Lätt att blanda färgerna till olika nyanser. Fungerade bäst på matt papper, inte glättat. Barnen älskar att måla med temperablock.

Akvarell: Uppförde sig ungefär som ovanstående. Får ha en finare pensel och jobba lite mer med färgen så den inte rinner. Barnen tycker om att jobba med akvarell och tar fram den ofta.

Flytande täckfärg: Är ändå det material som används oftast av färgerna. Färgens egenskaper gör att den är lättjobbad, det blir bra resultat. Lätt att blanda färger. Jag och barnen gillar det!

Härlig bild i olika lila nyanser.

Oljepastell: Används inte så ofta på avdelningen. Det går i perioder, inga kritor som barnen har haft tillgång till, vilket jag skall ändra på. Själv tycker jag att det kan bli lite kladdigt men ändå kul att arbeta med. Blir tjockt och täcker bra.

Torrpastell: Ungefär som ovan. Men lättare att jobba med, blir inte lika kladdigt och "segt". Tycker om käslan.

Akrylfärg: Har prövat några gånger, har liknande egenskaper som flytande täckfärg. Ingen färg som vi har på förskolan.

Pulverfärg: Blandade pulverfärg med master medium. Både jag och barnen tyckte om känslan.

Textilfärg: Har prövat vid något tillfälle när jag jobbade med batik. Det var kul.

Lera: Stina Braxell hade workshop med lera på vår förskola, det var otroligt roligt. Efter besöket blev alla inspirerade och det köptes in lera på alla avdelningar. Barnen blev också lyriska efter att de fick pröva och undersöka. Nu arbetas det intensivt i olika perioder med lera som de själva kan ta fram.

Vi ringlar en skål.

Gips och sand: Barnen och jag gjorde handavtryck i sand som vi sedan fyllde med gips. Resultatet blev inte så bra, gipset gick lätt sönder, blev tunnt på vissa ställen. Nästa gång prövar vi på ett annat sätt.

Papier-maché: I dag började vi på våra luftballonger. Vi blåste upp vanliga ballonger, smetade in ballongerna med tapetklister och strimlade tidningspapper som vi satte i flera lager runt om. Det var en härlig känsla att få kladda.

Trä: Arbetade mycket med trä för ett år sedan. Barnen hade tillgång till snickarbänk och verktyg. Det luktar gott med nysågat trä. Barnen tyckte det var roligt att klistra, spika, skruva och konstruera saker av. Vi arbetar fortfarande med trä men det blir inte så ofta och inte med stora bitar. Jag tycker det är lättarbetat och kul.

Tyg, kartong, tejp, lim, plast, frigolit, återvinningsmaterial, piprensare, fjädrar, naturmaterial, garn och snöre: Det är material som ligger framme hela tiden som barnen kan ta själva när de vill konstruera och skapa. Med jämna mellanrum fyller vi på det som saknas. Går ut i naturen plockar pinnar, kottar, mossa etc och tar vara på återvinningsmaterial som kommer från köket, mjölkkartonger, burkar, plastförpackningar m m. Vi arbetar ofta med dessa material i våra projekt. Jag tycker det är roligt och kreativt, man får tänka och hitta på lösningar. Barnen tycker det är roligast att jobba med limpistolerna, då händer det något. Det gick åt många limstavar i början.

Skrot: Har en skrotlåda där vi kan meka, skruva, dra i muttrar etc. Barnen arbetar inte mycket med materialet. Jag tycker att materialet är för hårt att arbeta med, inte formbart. 

Sidenmålning: Vi passade på att måla sidenmålning när vi hade grupparbete i vårt baslag. Det var otroligt roligt att jobba med sidenmålning. Lätt och tunn färg och det blev otroligt klara vackra färger. Det gör jag gärna om. 

Här är vi fulla av inspiration och skapar nya lärprocesser, vackert blir det. 

Grupparbete i baslag 1

Det var roligt att ta del av Annelis verksamhet i Sörgården, vi hade bra diskussioner och vi gick runt och tittade på alla avdelningar. Organisationsmässigt hade vi olika förutsättningar. Vi pratade mycket om atelieristans roll. Det är viktigt att hon kan erbjuda barnen en inspirerande miljö med mycket olika material som man normalt inte brukar ha på en "vanlig" förskola. Återvinningsmaterial, naturmaterial, olika sorters färger och papper. Barnen skall ha möjlighet att få utforska och pröva. Att hålla i projekt med skapande arbete, leda barnen vidare så de tar till sig kunskap. Hon kan också handleda andra pedagoger i materialkännedom där de har möjlighet att få pröva. Förhållningssättet är viktigt hur man pratar med barnen och hur man förhåller sig till materialet. Barnen skall få möjlighet att arbeta i små grupper där man kan föra diskussioner och bli lyssnad på mellan barn-barn och barn-pedagog. Bra struktur i ateljén som inger trygghet för barnen. Ateljén skall spegla den pedagogiska verksamheten, en tillåtande miljö där barnen själva får lov att ta material.

Några tankar kring Tarjas seminarium var barns eget utforskande kring materialet att ge dem tid till att få undersöka och att barnen skall hitta på sina egna lösningar. Att ha ett utforskande laboratorium som verkstad. Vi pratade att om man delar upp barnen i små grupper så kan man ge barnen den tid de behöver. Men däremot att man är två pedagoger i en liten grupp, en som dokumenterar och en som är medskapande, blir det svårt för den tredje pedagogen att vara kvar med resten av barnen. Oftast är man över tjugo barn på en 3-5 avdelning och då får vi både vara medskapande och dokumentera samtidigt.
Barnens delaktighet är viktig att vi utgår från deras tankar. Och att vi tar deras tankar och reflektioner på allvar. Är de medaktiva i processen och verksamheten så blir de också ansvarsfulla och får demokratiska värderingar.

Vi pratade om att atelieristan tar barnens perspektiv genom att utgå från barnens intressen och att ta barnens tankar och reflektioner på allvar. Och att leda barnen vidare i deras tankar. En gynsam miljö där barnen får valmöjligheter och att handleda och stödja barnen i processen. Ge barnen tid till pauser, avbrott, reflektion och erfarenheter. Det är viktigt att barnen får arbeta i sin egen takt. Kommunikationen är viktig mellan barnen, barn lär i samspel med andra.

Funderingar kring materialet

När jag såg materialöversikten blev jag helt paff över hur lite material vi egentligen använder på vår avdelning. Jag inventerade och hittade ritkol längst upp i ett skåp som säkert legat där sen 70-talet. Varför har vi aldrig användt oss av det? Det fanns också oljepastell, torrpastell, pulverfärg i skåpet som jag "glömt" bort.
Känslan av att inte kunna hantera eller att jag inte vet hur materialet fungerar, gör att jag hellre kör med de säkra materialen som jag känner till och är bekväm med. Och när jag tänker efter så har jag inte gett barnen så mycket valmöjligheter när det gäller materialet.
Det som alltid ligger framme som barnen kan ta själva av är: flytande täckfärg, akvarellfärg, temperablock, vaxkritor, tusch-och blyertspennor.
Lera och playdo finns också tillgängligt för barnen men det är mer sällan vi arbetar med papier-maché och gips, men det finns.
Av konstruktionsmaterialen har vi tyg, garn, snöre, kartong, tejp, lim och en del natur-och återvinningsmaterial. Det finns en hel del att jobba på, att fylla upp ateljén med mer inspirerande material.

Stina Braxell säger i sin bok Skapande barn, att ett framgångsrikt arbetssätt är att vara med i barnens bildskapande. Och för att barnen skall få tillgång till materialen, så måste pedagogerna känna sig trygga med materialet och ha kunskap i hur man hanterar det.

Så nu börjar jag och barnen att utforska Materialens ABC.

Ateljen - Den tredje pedagogen

För ett par år sedan var jag på ett studiebesök på Hakefjordens förskola. Förskolan hade precis samma planlösning som vår förskola har i Hammarkullen. All personal på vår förskola ville förändra den traditionella verksamheten till en mer Reggio Emilia inspirerad. Jag blev otroligt inspirerad av deras stora "lekhall" där de hade gjort många små rum i rummet med väl synliga aktiviteter och med massor av material som man normalt inte har i en traditionell förskola. Jag fick en aha upplevelse, det är i en sån här inspirerande miljö som barnen och vi skall vistas i. Där allt är på barnens nivå som signalerar att vi litar på barnen, de är kompetenta, de kan ta material själva och avväga hur mycket under ansvar. Vi "härmade" och förändrade vår stora lekhall till Ateljé...

Tarja menar att grunden i verksamheten är byggd på en struktur, men att det ändå är tillåtande inom ramen. Materialet ligger på sina bestämda platser och skall läggas tillbaka på sin plats. Ateljén är ett previligerat utrymme som genom skapande stödjer barnets olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation, tänkande och uppfattning av tid. Hon säger vidare att Ateljén är en plats för utforskande, experimenterande, laboratorium och att arbeta med olika material och estetiska uttrycksformer.

Jag har lärt mig att det är viktigt att introducera det nya materialet och visa hur man arbetar på de olika stationerna. Barnen får prova de olika materialen tills de blir bekväma med det och självständiga i sitt utövande. Jag tycker det är viktigt med en tillåtande miljö där barnen får experimentera, se olikheter, kunna ta andras perspektiv, diskutera, argumentera och kunna ifrågasätta. Vilket är viktiga färdigheter att ha med sig i skolan och sedan in i det vuxna livet.
/Carina

Tema-och projektarbete

Läste Tarjas kompendium "Barns estetiska läroprocess" där hon tar upp skillnaden mellan ett temaarbete och ett projektarbete. Jag hade tron om att dessa termer hade samma betydelse. Tarja säger att det tematiska arbetet skulle kunna beskrivas vara ett arbetsinnehåll medan projektarbetet är mer en metod.

På min förskola i Hammarkullen, som är Reggio Emilia inspirerad, har vi nyligen bestämt vårt tema på huset. Det blev efter några diskussionstillfällen "Vår plats i  världen - Hammarkullen". Så projektarbetet (kan vara många små), blir de metoder som vi kommer att använda oss av i temat.

Det är ett ämne som speglar barnen i samhället. Ett hållbart Hammarkullen som barnen skall kunna identifiera sig med och känna stolthet över. Det kommer att bli spännande att se vilken väg det tar, utifrån barnens intresse.

Bildinlägg

Första gången jag har kommit i kontakt med en blogg och det är min egen. Hoppas det leder till utveckling!