Examinationsuppgift Vt-2012

Det har varit två händelserika terminer! Och bara det här att kunna skriva på bloggen hade jag aldrig kunna drömma om innan jag började läsa. Jag har också utvecklats otroligt mycket i min roll som förskollärare, vilket är det viktigaste att kunna tillföra verksamheten och barnen mer. Jag är mogen att möta andra utmaningar som att t ex ta in konsten i förskolan. Det som fick mig att öppna ögonen för "ovanlig" konst (i mina ögon), var när vi gjorde ett studiebesök på Göteborgs konstbiennal och tittade på samtidskonst. Denna fantastiska skulptur av hästar i rörelse förändrade min syn på samtidskonst. Från att varit så abstrakt till att bli så levande. Jag såg och kände saker som jag inte trodde att jag kunde.

Nu söker jag efter konsten,
betraktar och undrar hur den
har uppkommit.
Detta var dåtidens samtidskonst
ett golv från år 800 e. kr. Detta
skulle också kunna vara konst
av idag.
Ett korsikanskt kyrko golv.




Vi har haft givande och roliga diskussioner i våra baslagsräffar, där vi har pratat mycket om miljön "den tredje pedagogen" och om förhållningssätt. Vi har försökt vid några tillfällen att ha sokratiska samtal i gruppen med olika framgång. Det var en bra erfarenhet och jag har prövat det på barnen. Vi har besökt varandras förskolor och skola och få ta del av varandras arbetssätt och fått en inblick i våra organisationer som sett väldigt olika ut. T ex hur tillåtande och engagerade förskolecheferna/rektorn är i omställningsarbetet med Reggio Emilia filosofins tankar. Det har varit ett inspirerande möte.

Jag funderar hela tiden kring miljön. Hur skall vi i arbetslaget få det funktionellt och estetiskt tilltalande. Barnen skall kunna känna och se möjligheter, få utmaningar och att bli intresserade av materialet. Vi har haft för mycket material framme och intrycket har varit lite rörigt. Det skall vara struktur där man tydligt kan se vad man kan göra. Besöket på Solgläntans förskola gav mig mycket inspiration. Här fanns struktur och det var estetiskt tilltalande. Det var inte massor av material, det var många stationer men med lite material på varje station.

Tarja Häikiö skriver att rummen präglas av ett medvetet ställningstagande där varje rum har sin funktion. Rummet skall spegla en människosyn där barnet kan känna sig kompetent, vara självständiggörande och utvecklingsskapande. Förhållningssättet skall stimulera kreativitet och upplevas tryggt. Hur får man till den "goa" atmosfären där allt flyter? Att göra rent penslar och ställa tillbaka på "rätt" plats, så det

ser inbjudande ut för den/dom som kommer efter.

Var hittar man balansen. Vi prövar oss fram ser vad barnen är fokuserade på, intresserade av, möblerar om, tar bort material och lägger till annat. Det måste få ta tid! Tarja säger att förhållningssätt kräver att man är beredd att jobba med sig själv att man hela tiden växer som person. Samtidigt är det roligt att inget är beständigt, man aldrig blir färdig. Arbetet är föränderligt hela tiden och byter skepnad. Som pedagog utvecklas man hela tiden.

Jag reflekterar mycket kring hur jag lyssnar på barnen, att vara fokuserad och verkligen höra vad de vill. Många gånger kan jag tycka det är svårt att hålla fokus, när alla vill prata samtidigt och få uppmärksamhet. Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi beskriver: Hörstyrka är att man måste lyssna hela tiden på vad alla pratar om. Jag förundras hela tiden av hur kloka och uppfinningsrika barnen egentligen är. Innan jag gick utbildningen till atelierista, såg och hörde jag inte på djupet vad barnen var uppfyllda av, vad de egentligen gjorde. Rigmor Lindö skriver att inta ett medvetet barnperspektiv innebär att lyssna på barn och försöka förstå deras perspektiv.

Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det är att stärka barnen i det som dom är intresserade av. Se det positiva och förstärka det så de kan växa i sig själva istället för att lägga fokus på det negativa. Hillevi Lenz Taguchi menar att den viktigaste uppgiften för pedagogen är att ge barnen förtroende, uppskattning och bekräftelse. Detta måste garanteras barnen. Det kan kännas som en självklarhet men jag måste hela tiden påminna mig själv om att se det positiva.

Det är nödvändigt att barnen är delaktiga i verksamheten, att de får besluta om vilka regler vi skall förhålla oss till, att de skall kunna påverka verksamheten i viss utsträckning, få rösta på olika alternativ. På vår avdelning har barnen själva kommit med förslag på regler som vi skrivit tillsammans. Åberg och Taguchi säger att pedagogerna har ansvar att ge barnen möjlighet att vara delaktiga och kunna påverka sin vardag. Vi har stor makt som pedagoger. Hur mycket inflytande ger vi barnen egentligen? Hur mycket lyssnar vi på vad dom vill? Det handlar om tillit och att respektera varandra och se varandras olikheter.

Innan utbildningen var jag inte så fokuserad på vad det fanns för material och hur man kunde experimentera med det. Jag började utforska materialen med barnen och vi höll på en hela höstterminen. Det var jätteroligt att börja jobba med lera, papier maché och annat återvinningsmaterial. Barnen arbetade en lång period med lera som de prövade olika tekniker med och vi lärde oss att använda slickers. det har varit otroligt inspirerande att se hur barnen har varit uppfyllda av detta. Jag själv har utvecklats mycket tillsammans med barnen.

Det var helt magiskt att få pröva ett nytt material för två 2-åringar och dokumentera detta. Vi prövade kolkrita och det var så spännande att se hur olika de utforskade materialet. Jag har fått större insikt om hur jag pratar med barnen om deras bildskapande. Som Stina B säger kan man som pedagog ibland vara osäker på hur man pratar med barnen om deras bilder. Man vill säga något som uppmuntrar och som glädjer barnen, inte att de skall bli bedömda. Numer säger jag inte att en målning är fin utan försöker t ex istället säga "Vilka underbara färger! Vill du berätta om din bild? Karin Wallin skriver att kommenterar vi barns bilder varje gång med ett slentrianmässigt "så fint" visar vi vem som är smakdomare och vet skillnaden mellan vackert och fult.

Jag tycker det kan vara svårt att ställa de "rätta" utvecklande frågorna så barnen kommer vidare i sitt tänkande och görande. Enligt Fabbi skall frågorna komma av sig självt. Man måste ha tänkt igenom projektet innan. Och skapa nya generativa frågor efter barnens samtal med pedagogen. Han säger att som pedagog handlar det om att förbereda sig. Att det är underbyggt med ett djupt lyssnande. En djup demokrati - respekt för vad barnen tänker. För mig handlar det mycket om att träna och träna om igen i att se och lyssna på vad barnen är uppfyllda av. Träna mig på att observera. Att reflektera mycket i arbetslaget och ställa generativa frågor till oss själva. Vad skall vi ha för material? Var/när skall vi göra det? Hur skall vi arbeta med barnen? osv

Hur kommer jag att arbeta som atelierista? Jag tycker det är väldigt roligt att jobba i ateljén med bildskapande, olika tekniker och material. Förhoppningen är att det skall bli en gemensam ateljé för huset på 6 avdelningar där vi fyra kollegor som går utbildningen samtidigt skall på något sätt ha ansvar för den. Min uppgift blir också att dokumentera där layouten får en viktig roll. Hålla i små projekt och ha workshops med våra kollegor. Atelieristan har också en central roll som medforskare, utmanare, bekräftare och bevittnare. Att få pröva- ompröva, testa undersöka material med barnen. Drömmen är att få jobba med små grupper. Och få tillägna mig de kunskaper och reflektioner jag gjort. Jag vill ut och upptäcka världen med barnen, gå på konstutställningar, ta in bilder som vi har samtal och reflekterar kring, ta in vackra saker som inspirerar barnen. " Estetiken behöver inte vara vacker. Men estetiken berör". Vea Vecchi Ta in konstnärer, andra yrkeskategorier som t ex ljussättare m.m. Svårigheter kan vara att man måste ha stora grupper annars blir belastningen stor på de andra pedagogerna. Det kan också vara svårt att vara själv med både dokumentation och vara medskapare. Organisationen kan också vara en svårighet om man inte får gehör för sitt arbete. Arbetet kan utvecklas om man hittar forum till reflektion och samtal. Och håller sig ajour med samtida forskning.


Referenser

Litteratur:

Braxell, Stina: Skapande barn - att arbeta med bild i förskolan. Lärarförbundet 2010.

Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola. Kompendium. Göteborgs universitet 2007.

Lenz Taguchi, Hillevi: Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm 1999.

Lindö, Rigmor: Det tidiga språkbadet. Lund 2009.

Wallin, Karin: Pedagogiska kullerbyttor. Stockholm 2003. 

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi. Lyssnandets pedagogik. Stockholm 2005.

Föreläsningar

Gruppträff 4

Vår grupp träffades i Haga på ett trevligt café. Vi hade med oss var sin bild som vi diskuterade kring. Varför vi tyckte om just den bilden som vi hade med oss. Till slut valde vi Christels bild "Kackel" en oljemålning av göteborgskoloristen Ragnar Sandberg.

Vi gjorde en djupare bildanalys kring frågorna:

1. Vad ser vi här?
2. Vad symboliserar detta?

Vi fortsatte att diskutera hur ett konstprojekt i barngrupp kan se ut. Hur vi kan arbeta med barn och konstbilder.

• Börja med en upplevelse med barnen, gå på konstutställning, muséum, fotografera etc.
• Att ha konstböcker tillgängliga för barnen.
• Avbilda en målning där barnen jobbar med olika material - tekniker, som de känner väl till.
• Barnen kan måla en gruppbild tillsammans och göra en gemensam berättelse.
• Måla - skapa till musik.
• Göra en collagebild av tidningsbilder där barnen fortsätter att måla med färger/kritor.
• Samla bilder i en låda, egna hemifrån, fotografier
• Göra en bildanalys med öppna frågor. Diskutera detaljer, känslor etc.

Vi hade mycket trevligt och alla var väldigt pratglada. Ser fram emot nästa gång när vi skall hem till Christel i Stenungsund.

Föreläsning med Christian Fabbi 2 april

Christian är otroligt engagerad och uppfylld av Reggio Emilia filosofin och sitter med i en grupp som arbetar fram en ny läroplan. Han säger att målet är att sätta barnet i centrum och det säger all pedagogik i världen. Men skillnaden är att vi arbetar med projekt där det är barnets nyfikenhet som är den lärande motorn. Människans hjärna är programmerad nyfiken. Men också den vuxnas nyfikenhet. Barn ser när de vuxna verkligen är intresserad och att de inte låtsas vara det. Man skall se till att det finns utrymme för nyfikenhet.

Han tyckte att samlingen var en bra plats att ha dialog med varandra. Känna att den vuxne och andra barn är intresserade av vad man säger. Bra för språket - språkutveckling och intelligens hör ihop. Om man som vuxen tror och litar på barnens förmågor, att barn kan, så ökar chanserna för barnet att klara av saker. Han sa vidare att barn har förmågan att själva lära, de är kulturskapare. Barns förmåga är medfödd. För oss pedagoger handlar det mer om att medforska inte lära ut. Varje lärprocess startas av en händelse. För varje händelse kommer att söka en förklaring. Man söker svar på två sätt

• rationellt
• fantasiförklaring

för vuxna är det två olika processer. För barn hänger det ihop, ett kognitivt- och ett fantasiinnehåll. När barnet har sin hypotes kan man upptäcka det tillsammans. Det händer nya saker igen. Utgår man från barnens nyfikenhet tar det aldrig slut...

Föreläsningen handlade om hur de arbetade med projekt på ett djupare plan. Att det är viktigt att ställa generativa frågor till barnen och till oss själva i arbetslaget. Om vi inte aktivt ställer oss frågor ser vi inte barnens frågor. Det är också viktigt för att projektet skall leva vidare. 

Stinas uppgift "Vårbäck"

Funderade länge på vad jag skulle skapa. Så en dag när vi hade en skogsutflykt till det "hemliga stället" med barnen på avdelningen, infann sig starka vårkänslor. Vi var tvungna att gå över en liten porlande bäck, över stock och sten. Fåglarna kvittrade och det luktade vår. Och då slog det mig plötsligt att det var den här platsen jag ville imitera, återskapa och nyskapa på mitt sätt. Så jag bestämde att mitt alster skall heta "vårbäck".

Jag plockade fram olika material som hönsnät, silkespapper, limpistol, limstift, kartong och lite naturmaterial som vi hade plockat i skogen.  

Jag tänkte inte på hur det skulle bli från början, utan gick mer på känslan och försökte återskapa "vårbäcken" efter min fantasi.
Limmade först fast silkespapper på kartongen
för att få en skogsbakgrund, och la upp höns
nätet, uppifrån och ner.

Jag trädde in silkespappret i hönsnätet och

klistrade fast naturmaterialet med limpistolen.

Hur ser "vårbäcken" ut om natten?

Vad händer om jag tillför ljus?

Jag satte dit en ljusslinga som fick sticka

ut ur hönsnätet

(blev inspirerad av workshopen

med ljus och skuggor).

Det känns som bäcken har

fått nytt liv (transfigurering).

Nu gjorde jag vårbäcken själv i lugn och ro, för att åter känna känslan. Det var jätteroligt att se hur det växte fram utan att jag hade någon plan, det bara blev. Så här skulle man mycket väl kunna göra med barnen på avdelningen. Skulle vara spännande att se processen.

"Den farliga resan" av Tove Jansson

Tarja gick igenom barnbilderbokens historia. Berättelsen om "Askungen" hittades i Kina år 800 f.kr. Vem kunde tro det! "Askungen", "Törnrosa", "Rödluvan och vargen" etc. var sederlärande/uppfostrande böcker. Sensmoralen var t.ex. att man skulle lyssna på sin mor och far, inte gå med främmande människor, för då kunde det gå illa. Först berättades sagorna muntligt, mestadels av kvinnor, innan det blev barnbilderböcker.

Barnbilderböckerna har en själslig rening - katarsis. Karaktärerna är tydliga i sina roller och barn känner igen sig i detta.

Genom sagan kan barnet:

• sätta ord på sina känslor
• utvecklas känslomässigt
• utveckla språket
• stärkas i sin identitetsutveckling

Sen var det dags att göra en bildanalys av "Den farliga resan". Jag hade läst den innan och var väl inte jätteförtjust. Ingen bok jag spontant skulle läsa för barnen. Boken handlar om tristess, skräck, katastrofer, äventyr och ett lyckligt slut, där hon till sist kommer hem.

Vi delades in i grupper och skulle analysera ett uppslag i taget i en viss ordning. Min grupp fastnade länge på första uppslaget, på den denotativa och den konnotativa nivån,

• vad ser vi?
• vad symboliserar detta, vad står bakom?

Det var intressant och roligt att höra allas olika analyser och tolkningar. Vi hann bara nudda vid den konstrukvistiska nivån,

• historisk kontext
• kan vi se klassaspekter?
• genusperspektiv?
• vad händer med oss på ett djupare plan?

Till sist blev det ett spännande slut när Tarja berättade om Tove Janssons livs historia. Efteråt kunde man se tydliga paralleller mellan hennes liv och bilderna, det blev så intressant, boken fick en annan betydelse.

Eget arbete 5, den pedagogiska miljöns betydelse för det skapande arbetet

Taguchi Lenz (1997) menar att miljön är den "tredje pedagogen", grundtanken är att förskolemiljön skall kunna erbjuda något annat än hemmiljön och att barnen skall kunna utnyttja miljön och föremålen i den på sina egna villkor. Materialen skall finnas tillgängliga på en höjd som passar barnet och exponeras i barnets synfält. Barnen skall ha tillgång till en mängd material som "normalt" inte finns eller som inte är tillåtet att leka med hemma.

Det gäller att arbetslaget har samma barnsyn, att vi pedagoger har en stark tilltro till barnets förmågor. Miljön skall vara välkomnande och tillåtande och präglas av öppenhet, delaktighet och att barnen har möjlighet till att få vara ostörda vid behov. Det skall också finnas en struktur där barnen tydligt kan se vad man kan jobba med. Materialet skall vara synligt och lättillgängligt för barnen på deras nivå, för att uppmuntra barnens eget skapande. Om allt material är tillgängligt så tillåts barnen att bli kompetenta. Lär vi barnen från början hur man använder t ex en limpistol, verktyg mm så blir de säkra användare och självständiga.

Jag har fått en större medvetenhet när det gäller miljöns betydelse för verksamheten. Jag ser det tydligast på barnen hur de blir påverkade. Barnen på min avdelning har blivit mer kreativa fått inspiration och tycker det är roligt att testa, undersöka och pröva olika material. Och framförallt har de blivit mer självständiga och fått ett större självförtroende, barnen vet att de kan.

Grupparbete i baslag 3 - Sokratiska samtal kring den pedagogiska miljön.

Vi hade grupparbete på Anuchkas förskola Berget i Mölndal. Det var halt och regnigt men vi kom fram till slut. Vi började med att gå runt på avdelningarna och reflekterade lite kring den pedagogiska miljön. Sedan samlades vi i personalrummet och medan vi fikade tittade vi på bilder från Solgläntans förskola.
Vi kom överens om att utgå från Sokratiska samtal med en frågeställning och ett mål:

Frågeställning: Hur upplevde vi den pedagogiska miljön på Solgläntans förskola.
Mål: Att samtalet skall flyta på.

Vi hade samtal om den:
synliga pedagogiska miljön - arkitektur, möblering, material, planlösning.
osynliga pedagogiska miljön - förhållningssätt, synsätt på barn/vuxnas roll/kunskap och lärande.

Alla rum på Solgläntans förskola var väl genomtänkta med utmanande material och möbler som var anpassat efter barnens utveckling och behov. Det fanns många olika stationer med mycket material, men lite av varje. Mycket av materialet som ett-åringarna får undersöka och pröva står framme. Det fanns en röd tråd genom alla avdelningar där man tillåter barnen att bli kompetenta. Var sak hade sin plats och man såg tydligt vad barnen kunde jobba med. Vi tyckte att det var många positiva intryck på en gång och det var svårt att ta till sig allt men ett väldigt inspirerande studiebesök. Vi pratade om att dokumentationen satt högt upp på väggen, var den till för föräldrarna eller barnen? Om bilder sitter för högt upp blir det inga samtal och samspel mellan barnen. Men det fanns säkert en tanke bakom...

Vi pratade om betydelsen av att pedagogen lyssnar på vad barnen är uppfyllda/intresserade av och bekräftar dem. Att pedagogen sitter på ett ställe med barnen vilket skapar arbetsro. På det viset ser man vad barnen är intresserade av och kan göra förändringar efter deras behov.

Vi tänkte på att det är mest den pedagogiska innemiljön som utbildningen och studiebesöken handlar om. Vi saknar samtal om den pedagogiska utemiljön som oftast också behöver utvecklas. Att barnen får samma möjligheter ute som inne till lärsituationer.

Till sist samtalade vi om att det fanns stora skillnader i den pedagogiska miljön på Anuchkas förskola. Hennes avdelning Fjärilen var inbjudande, med små rum i rummet, här fanns en tanke med möblering och material på barnens nivå. Vi pratade om miljöns betydelse, barnsyn och kompetens.

Utvärdering:
Samtalet flöt på, vi kompletterade varandra. Alla fick prata lika mycket och det blev intressanta samtal. Vi hade ingen samtalsledare, det var vi lite till mans. Alla var delaktiga och det var roligt.
Tack Anuchka för en trevlig kväll och dina jättegoda muffins!

Introduktion av nytt material eget arb. 4

Jag ville introducera ett nytt material som jag själv känner till och tycker är kul att arbeta med. Jag besökte yngre avdelningen 1-3 år som ligger bredvid vår avdelning. Jag "lånade" två flickor som båda är 2 år. Barnen kände jag sedan innan vilket var en trygghet för dom, det blev ingen konstig situation. De hade aldrig prövat på ritkol innan så det kändes spännande att göra aktiviteten, hur skulle de reagera? Jag lade ett stort papper tvärs över bordet med barnen sittandes mitt emot varandra. Barnen blev nyfikna och tyckte det var kul att följa med in i ateljén. De tog på sig sina förkläden och när jag precis hade lagt asken med kolkritor på bordet säger Vilja "vad heter de?" och pekar på asken. Jag säger "kolkrita" och ger dem varsin kolkrita.

Vilja tar kritan och gör stora rörelser i cirklar
Nadaa tittar på kritan och ritar sedan med
små korta rörelser fram och tillbaka.

Vilja säger "titta här, jag bor" pekar med kritan,
hon fortsätter "Nadaa bor annanstans", visar mig vägen
med fingret där hon ritat.
Hon säger vidare och pekar "en liten hund".
Nadaa säger "hunden" och pekar på ett streck på pappret.

Vilja smakar lite försiktigt på kolkritan och säger sedan
"en spis målar jag, mamma packar ner mina saker".
Nadaa säger under tider hon ritar "kommer mamma".

Vilja går ifrån bordet och hämtar en tallkotte och en hushållsrulle som hon sedan tidigare har målat med flaskfärg. Börjar leka med kotten och hushållsrullen på bordet och ritar sedan på rullen.
Nadaa visar kolkritan att hon vill lägga tillbaka den i asken.
Tittar sedan på sina fingrar som är svarta.
Vilja avslutar också och lägger sin krita i asken.



Nu är intresset för kolkritan borta, de börjar springa omkring i ateljén. Jag säger att aktiviteten är slut.
Aktiviteten höll på ca 10 min. Vad var det som gjorde att de tappade fokus. En anledning kan vara att jag tog glättat papper som fanns i ateljén. Detta gav inte samma effekt som ett matt papper hade gjort. Antagligen kändes det som att rita med en vaxkrita, då blev det kanske inte lika spännande.

Observation tillfälle 2
Vid andra tillfället var bara den ena flickan närvarande vid aktiviteten, den andra flickan hade inte kommit när vi började. Skulle det göra någon skillnad att flickan som varit mer styrande inte var närvarande? Jag la fram ett matt papper denna gång,  för att se om det skulle bli någon skillnad på aktiviteten. Jag la kolkritan på bordet och sa "titta kolkrita".

Nadaa tog kritan och gnuggade den fram och tillbaka.

Hon prövar att dra med små bestämda rörelser.

Är koncentrerad och fokuserad på det hon gör.

Papperet blir svartare och svartare. Vid några

tillfällen tittar hon på mig och skrattar men säger

inget. Hon stryker med fingrarna på målningen.

                                               

Nadaa fortsätter att dra kolkritan fram och tillbaka.

Hon trycker så hårt att kritan går mitt itu och försöker

sätta fast den igen. Tittar på mig när det inte går.

Stryker med händerna på det som hon målat,

undersöker, känner och funderar över vad som händer,

tittar sedan på sina svarta händer. Hon försöker torka av sig

på sitt förkläde och ger mig sedan kritan. Jag säger att

"nu går vi och tvättar våra svarta händer". Hon nickar. 

Aktiviteten höll på i ca 10 minuter denna gång också. Men aktiviteten kändes mer koncentrerad och lugn. Mycket beroende av att den andra flickan inte var närvarande. Detta var synd på ett sätt, för hon tillförde så mycket energi och språket smittade av sig på den andra flickan. Båda aktiviteterna var mycket intressanta och roliga att göra med så små barn. Man ser verkligen att små barn är otroligt kompetenta.

Inspirerande miljö på Solgläntans förskola

Var på studiebesök på Solgläntans förskola. Rummen signalerade tydlighet, struktur, utmaningar, kreativitet, skapande, rollekar och möjlighet till samspel mellan barnen och de vuxna. Miljön berättade om tilltro till det nyfikna och kompetenta barnet. Det fanns inte mängder av material vilket jag tycker gör ett rörigt intryck. Det fanns mycket att välja på, men lite av varje sak.

Materialet var "uppdukat" på ett inbjudande sätt. På 3 års avdelningen fanns duplo på låga bord där barnen kunde mötas från alla håll. Duplobitar fanns inte i mängder liggandes i backar utan låg på bordet tydligt och inbjudande. Allt material låg väldigt strukturerat men kändes ändå väldigt tillåtande. Beroende av tema tar pedagogen fram en sak i taget, t ex akrylfärg en period, vattenfärg nästa osv.

Bord med duplo där barnen får
tillfällen att samspela och mötas

   

Inbjudande miljö med lite material

 

Sokratiska samtal om utställning på Frölunda kulturhus

Vi samlades på Frölunda kulturhus för att se en fotoutställning. Vi möttes av ljuv dansbandsmusik och vackra romantiska bilder av dansbandsgrupper och sångare. Bilderna var uppförstorade från en kalender, där artisterna var tillsammans med sina egna husdjur eller lånade djur. Överskottet från försäljningen gick till föreningen djurens rätt. Utifrån dessa bilder som var en aning förvirrande, skulle vi föra ett samtal kring utställningen s. k. "sokratiska samtal". Först gick vi runt och reflekterade kring bilderna. Vad förmedlade de? Vad kunde man se, inte se? Fanns det dolda syften bakom?

• Samtalet börjar med att visa underlaget/utställningen
• Gruppen skall sätta upp ett mål hur samtalet skall gå till (vårt mål var att inte avbryta varandra)
• Jag sätter upp ett eget mål
• Samtalsledaren ställer en fråga som tvingar oss att ta ställning (vår fråga var: På vilket sätt värnar denna utställning om djurens rättigheter?
• Sedan en tankepaus
• Vi sitter i ring och var och en skall svara eller reflektera kring frågan
• När alla har uttryckt sina åsikter skall gruppen tillsammans göra en kritisk analys
• Till slut utvärderar man målet i gruppen (vi lyckades hålla målet att inte avbryta varandra)
• Och till slut sitt eget mål

Jag tyckte samtalsformen var jättebra, där alla hade kontakt med varandra i ringen. Och där alla fick komma till tals. Det kändes lugnt och tryggt och var också roligt att samtala på en djupare och kritisk nivå och få höra varandras infallsvinklar. Inget är fel och man har alltid rätt att tänka om.
Sokratiska samtal kan jag använda mig av i barngruppen. Vi gör det i viss mån redan nu men i en förenklad form. Vi tar t ex upp ett problem, en händelse e dyl där vi sitter i ring och går laget runt. Här får alla som vill säga sin mening, ingen får avbryta innan man pratat färdigt, man blir lyssnad på och allt man säger är lika viktigt och tas på allvar.

Projektarbete i ateljén och pedagogisk dokumentation, eget arbete 3

Barnens intresse skall ligga till grund för projektet. För att ta reda på vad barnen vill veta mer om och få kunskap om barnens förförståelse, kan jag intervjua dem i liten grupp eller enskilt, observera vad de är uppfyllda av för tillfället. Projektet bör ha en tydlig början som t ex en gemensam upplevelse i form av en konkret situation. Kan vara något vi sett - gjort tillsammans som de blivit intresserade av.

Vi dokumenterar vår gemensamma upplevelse genom att t ex ta bilder med digitalkamera som vi sätter upp på barnens höjd på väggarna, med deras kommentarer och intryck. På så sätt synliggörs barnens arbete och även pedagogernas. Föräldrarna kan känna sig delaktiga i barnens lärande och vet att deras barn blir sedda av pedagogerna.

Projektarbetet skall ges utrymme i olika konstnärliga former som barnen får pröva och utforska. Beroende på vad projektet handlar om och hur gamla barnen är, kan de använda olika uttryckssätt som handlar om ämnet i projektet. Bildskapande, lera, trä, naturmaterial etc. Barn lär sig genom att använda alla sina sinnen som de kan uttrycka på olika sätt.

I barngruppen får det enskilda barnet inte möjlighet att själv uttrycka samma sak på olika sätt, utan får också möjlighet att se andra barns lösningar i olika uttrycksformer. Lärandet bygger på samspelet mellan barnen, miljön och de vuxna. Det är upplevelser och den egna nyfikenheten som utgör grunden för lärandet. (Hillevi Lenz Taguchi, 1997)

I skapandet  uppmuntrar och bekräftar vi barnen och ger dem möjlighet och verktyg till att utveckla sin kreativitet och fantasi. Pedagogen har rollen som medforskare och utmanare, inte komma med färdiga lösningar och svar, utan pedagogens uppgift är att lyssna på barnen.

Viktigt att återkoppla vid varje tillfälle vad man gjort gången innan genom att reflektera kring det som man dokumenterat. Återkoppling skapar en röd tråd i arbetet och ett stöd för minnet.

När barnens lust och delaktighet har svalnat är det dags att avsluta projektet med t ex en utställning, en vernissage där man bjuder in föräldrarna.

  Projektgång

1. Ett intresse växer fram hos barnen.
2. Pedagogen dokumenterar och sammanställer.
3. Dokumentationen ges tillbaka till barnen, vi pratar om vad vi gjort.
4. Pedagogen och eller barnen tillför något nytt, ett material, en upplevelse, en fråga.
5. Barnen och pedagogen utforskar, upptäcker och upplever, osv.

                                                                                          (seminarium 3 nov, Mia A)      

Workshop, Arbete med lera - tema ljud

Det var en helt fantastisk kväll full av kreativitet. Vi började med att alla ställde sig i ring. En i taget fick låta ett ljud, sedan med rörelser till, som alla gjorde efter samtidigt. Detta var jätteroligt, alla fick stå i centrum en liten stund. Sedan gick vi runt i ringen, masserade den som stod framför och efter en stund vände vi oss om till grannen på motsatt sida. Alla var upprymda och skrattade (en bra aktivitet för att få vi- känsla och lära känna varandra).
Nu var det dags för den skapande delen. Två personer i taget fick välja ett ljud som sedan skulle förmedlas till alla som satt i ringen och blundade. De som satt i ringen fick inte titta och under tiden ljudet pågick i några minuter fick de forma leran efter ljudet. Det var jättespännande att se hur kurskamraterna var fokuserade på formandet av leran med gester och miner. Det blev ganska likartade skulpturer. Det var en häftig känsla att forma leran efter ett ljud, man fick använda sina sinnen på ett sätt som man inte är så van vid, så kul.
Sedan var det dags att samarbeta fyra i grupp. Vi samlade ihop gruppens fyra arbeten i lera och gjorde en skulptur av dessa. Vi hade ett gott samarbete i gruppen och hittade på en historia kring det vi skapat med tillhörande ljud. De andra grupperna fick analysera och ge sina reflektioner kring skulpturen.

Workshopen var otroligt rolig, kreativ och skulle med fördel kunna överföras till barngruppen. Barnen skulle säkert tycka likadant. En rolig och spännande upplevelse där alla sinnen är med, fast på ett annorlunda sätt.

Grupparbete i baslag 2

Vårt baslag träffades på min och Khalidas förskola i Hammarkullen, vi gick runt på våra avdelningar och tittade på miljön och diskuterade sedan om projektarbete och ateljén som pedagogisk miljö. Vi passade också på att pröva sidenmålning, vi hade mycket trevligt, tiden rann snabbt i väg.

Miljön skall vara tillåtande där barnen själva kan ta av materialet och det skall stå på deras nivå. Material som barn "normalt" inte har hemma skall finnas tillgängligt och av bra kvalité så att barnen inte ger upp för att saker och ting går sönder. Miljön kan bli mer stimulerande med fotografier och
t ex bilder på konstverk på barnens höjd. Att var sak har sin plats, tydlighet som visar vad man gör på varje station och att barnen inte blir störda och kan jobba i lugn och ro. För att barnen skall bli bekväma med materialet behöver barnen materialkunskap. Att få pröva och testa så de blir bekväma med ett stort register av olika material och att barnen får den tid de behöver. Jag tänker att materialet inte behöver kosta så mycket. Man kan använda sig av återvinnings- och naturmaterial. Besöka tryckerier, byggföretag etc och be snälla föräldrar och bekanta om saker.

Viktigt är att vi har ett förhållningssätt till barnen, bekräftar och uppmuntrar dem. Att göra skapandet synligt så att de känner att vi tar deras arbeten på allvar, att dokumentera barnens lärprocesser. Observera med vad och hur barnen arbetar och förändra miljön efter deras intressen. Det gör många gånger att barnen blir inspirerade på nytt och tycker det blir spännande och utvecklar leken/arbetet vidare. Miljön skall vara lockande för både pojkar och flickor.

Det är viktigt att reflektera/återkoppla till projektet det man arbetat med, både med barn-barn och barn-pedagog. Dokumentera barnens reflektioner och ta fasta på vad barnen var uppfyllda och intresserade av. Koppla det man gjort till läroplanen för att höja kvalitén i förskolan. Ge barnen tid att reflektera i små grupper och ge dem feedback och sedan planera aktiviteterna efter det och på så sätt komma vidare i projektet. Barnen kan också bjuda in andra barn och berätta för dem vad de har gjort. Barnen blir också bättre på att uttrycka och formulera sig. Våra barn kommer ofta självmant till oss när de vill att vi skall dokumentera det som de vill berätta eller gör. Dokumentationen är en mycket viktig del av den pedagogiska verksamheten och därför är utrymmena som används för dokumentationen också viktig, hur man presenterar och sätter upp den.

"Varje utrymme ska likt ett hologram berätta om verksamheten" (artikel Förskolan 4/00).

Reggio Emilias pedagogiska filosofi

Det är viktigt för barnen att kunna påverka innehållet i verksamheten. Att man som vuxen mer släpper på kontrollen. Man märker på barnen att de blir mer entuiastiska när de får bestämma, och är med i processen om det som pågår. Vi brukar rösta på samlingen där barnen får komma med alternativ till olika aktiviteter som exempelvis utflykter. Jag tycker det är ett bra demokratiskt arbetssätt där även barnen ser och hör att vi tycker olika, men att alla blir lyssnade på, även om det inte blir just det alternativet den gången.
I boken "Lyssnandets pedagogik" säger Ann och Hillevi att barnen skall vara delaktiga i att fatta beslut om regler och förhållningssätt för att kunna utveckla förmågan att förstå och handla efter denna princip. Hon säger också att pedagogen har ansvar att ge barnen möjlighet att vara delaktiga och kunna påverka sin vardag. 
Tarja säger också att barnen får lära sig ansvarstagande. Att inte störa andra, värna om leken, aktiviteten. Vårt främsta uppdrag är att jobba demokratiskt.
Just det att inte störa varandra i olika aktiviter som pågår är svårt. Vi vuxna går gärna in och avbryter barnen i deras lek när det är dags för de fasta rutinerna. Och att man gärna frågar barn i pågående aktivitet om deras kompis får vara med för han/hon inte har någon att leka med. Leken tar oftast slut nästan med en gång och barnen går där ifrån som startade den. Tarja säger att förhållningssätt kräver att man är beredd att jobba med sig själv och att man därigenom hela tiden växer som person. Och till sist, vi pedagoger måste också ha ett bra förhållningssätt till varandra, det smittar av sig på barnen.

Konst som inspiration - Eget arbete 2

Jag blev otroligt inspirerad av studiebesöket i Konsthallen. Jag trodde inte att tankeverksamheten skulle infinna sig som den gjorde, eftersom jag inte tidigare betraktat konst på det sättet. Att bara få stå i lugn och ro och låta alla sinnen få arbeta. Det var roligt och berikande att reflektera och utbyta tankar med varandra när vi gick runt och tittade på de olika konstverken och bilderna.

Konstverket av Wim Botha berörde mig verkligen. Det var gjort på plats i frigolit, som jag först uppfattade som gips. Även fast konstverket var stort och spritt på stor yta så hörde det hela ihop. Det fanns ett djup, skapelsen var på vär någonstans och det var full aktivitet. Jag kunde se hästar, änglar fåglar och galjonsfigurer som var uppfyllda av beslutsamhet. Det kändes väldigt religiöst, himlen hade öppnat sig. Ju längre jag begrundade verket desto verkligare blev det. Jag rycktes med, ville följa efter. Konstverket kändes ljust, positivt och kraftfullt.
Det skulle vara roligt att ta med barngruppen till Konsthallen för att just titta på Wim Botha´s konstverk. Att ge barnen upplevelser i form av att se på "annorlunda" konst skulle säkert vara inspirerande för barnen. Man skulle kunna fotografera det och ta med det till förskolan. Här kan barnen i små grupper få utlopp för sina tankar och känslor. Barnen skulle kunna få jobba med frigolit och få inspiration utifrån upplevelsen och fotografiet.

Världskartan av Reena Saini Kallat med alla ihopkopplade sladdar, trådar och taggtråd var imponerande. Kartan kändes först positiv för mig - förutom de knastrande ljuden - att hela världen hänger ihop. Det är inga långa avstånd från punkt A till punkt B. Vi människor behöver och är beroende av varandra. Sen fanns det andra mörka infallsvinklar som trafficing, vilket är spännande hur olika man kan uppfatta saker och ting, det är upp till betraktaren.
Jag tror att kartan skulle kunna inspirera barnen med alla sladdar och trådar som blev mönster. Idén kan man ta med sig till förskolan. Där barnen kan jobba med sladdar, trådar och snören på en tom vägg, se och höra deras reaktioner och vad de gör med materialet. Det är en spännande tanke.

Bilderna av Zarina Bhimji kändes mörka, missmodiga, ingav inget hopp, ingen framtid bara dåtid. Jag fick känslan av att längta ut till friheten och livet. Livet är som en tunn tråd som är lätt att ramla av. Dessa bilder skulle jag inte välja för barnen. Jag vill delge barnen positiva känslor som kan inspirera arbetet i ateljén. I de målningar som barnen gör själva på förskolan, utgår de från sina egna erfarenheter. De är oftast positiva som förmedlar glädje och kärlek med glada färger. Man kan diskutera kring de bilder eller kort på målningar som man väljer till barnen. De kan också välja att ta med en bild hemifrån som de har en asossiation till. Barnen får lyssna på varandra hur de tänker kring bilden. Vad är det för färger, skuggor man ser och sedan få återskapa sin egen bild av motivet.
Det lutar åt att ta med barngruppen till Konsthallen så de får uppleva konstverket av Wim Botha.

Materialets ABC - Eget arbete 1

Jag har utforskat och upptäckt både nytt och gammalt material tillsammans med barnen för att även få se och höra deras reaktioner.

Ritkol: Det var första gången som barnen fick prova på ritkol. Det var en härlig känsla, lätt att stryka med fingret och få till skuggor. Barnen tyckte det var jätteroligt. Men de tyckte det blev kladdigt.

Härlig känsla med djup i.

Blyerts: Också lättarbetat, skön känsla, lätt att göra skuggor, stryka ut, trycka hårt och lätt. Blyerts jobbar vi ofta med.

Tusch: Har arbetat med tusch några gånger. Tyckte det var lite svårt. Blev lätt kladdigt om man inte var lätt på handen. Det är inget material som vi användt oss av på förskolan.

Vaxkritor: Jag tyckte inte att det täckte så bra, klumpade sig och blev en tjock yta. Barnen däremot tycker om att jobba med vaxkritor, det finns både tjocka och smala.

Flicka 5 år har målat självporträtt.

Temperablock: Är roligt att arbeta med. Kan blanda tjockt - tunnt med vatten. Lätt att blanda färgerna till olika nyanser. Fungerade bäst på matt papper, inte glättat. Barnen älskar att måla med temperablock.

Akvarell: Uppförde sig ungefär som ovanstående. Får ha en finare pensel och jobba lite mer med färgen så den inte rinner. Barnen tycker om att jobba med akvarell och tar fram den ofta.

Flytande täckfärg: Är ändå det material som används oftast av färgerna. Färgens egenskaper gör att den är lättjobbad, det blir bra resultat. Lätt att blanda färger. Jag och barnen gillar det!

Härlig bild i olika lila nyanser.

Oljepastell: Används inte så ofta på avdelningen. Det går i perioder, inga kritor som barnen har haft tillgång till, vilket jag skall ändra på. Själv tycker jag att det kan bli lite kladdigt men ändå kul att arbeta med. Blir tjockt och täcker bra.

Torrpastell: Ungefär som ovan. Men lättare att jobba med, blir inte lika kladdigt och "segt". Tycker om käslan.

Akrylfärg: Har prövat några gånger, har liknande egenskaper som flytande täckfärg. Ingen färg som vi har på förskolan.

Pulverfärg: Blandade pulverfärg med master medium. Både jag och barnen tyckte om känslan.

Textilfärg: Har prövat vid något tillfälle när jag jobbade med batik. Det var kul.

Lera: Stina Braxell hade workshop med lera på vår förskola, det var otroligt roligt. Efter besöket blev alla inspirerade och det köptes in lera på alla avdelningar. Barnen blev också lyriska efter att de fick pröva och undersöka. Nu arbetas det intensivt i olika perioder med lera som de själva kan ta fram.

Vi ringlar en skål.

Gips och sand: Barnen och jag gjorde handavtryck i sand som vi sedan fyllde med gips. Resultatet blev inte så bra, gipset gick lätt sönder, blev tunnt på vissa ställen. Nästa gång prövar vi på ett annat sätt.

Papier-maché: I dag började vi på våra luftballonger. Vi blåste upp vanliga ballonger, smetade in ballongerna med tapetklister och strimlade tidningspapper som vi satte i flera lager runt om. Det var en härlig känsla att få kladda.

Trä: Arbetade mycket med trä för ett år sedan. Barnen hade tillgång till snickarbänk och verktyg. Det luktar gott med nysågat trä. Barnen tyckte det var roligt att klistra, spika, skruva och konstruera saker av. Vi arbetar fortfarande med trä men det blir inte så ofta och inte med stora bitar. Jag tycker det är lättarbetat och kul.

Tyg, kartong, tejp, lim, plast, frigolit, återvinningsmaterial, piprensare, fjädrar, naturmaterial, garn och snöre: Det är material som ligger framme hela tiden som barnen kan ta själva när de vill konstruera och skapa. Med jämna mellanrum fyller vi på det som saknas. Går ut i naturen plockar pinnar, kottar, mossa etc och tar vara på återvinningsmaterial som kommer från köket, mjölkkartonger, burkar, plastförpackningar m m. Vi arbetar ofta med dessa material i våra projekt. Jag tycker det är roligt och kreativt, man får tänka och hitta på lösningar. Barnen tycker det är roligast att jobba med limpistolerna, då händer det något. Det gick åt många limstavar i början.

Skrot: Har en skrotlåda där vi kan meka, skruva, dra i muttrar etc. Barnen arbetar inte mycket med materialet. Jag tycker att materialet är för hårt att arbeta med, inte formbart. 

Sidenmålning: Vi passade på att måla sidenmålning när vi hade grupparbete i vårt baslag. Det var otroligt roligt att jobba med sidenmålning. Lätt och tunn färg och det blev otroligt klara vackra färger. Det gör jag gärna om. 

Här är vi fulla av inspiration och skapar nya lärprocesser, vackert blir det. 

Grupparbete i baslag 1

Det var roligt att ta del av Annelis verksamhet i Sörgården, vi hade bra diskussioner och vi gick runt och tittade på alla avdelningar. Organisationsmässigt hade vi olika förutsättningar. Vi pratade mycket om atelieristans roll. Det är viktigt att hon kan erbjuda barnen en inspirerande miljö med mycket olika material som man normalt inte brukar ha på en "vanlig" förskola. Återvinningsmaterial, naturmaterial, olika sorters färger och papper. Barnen skall ha möjlighet att få utforska och pröva. Att hålla i projekt med skapande arbete, leda barnen vidare så de tar till sig kunskap. Hon kan också handleda andra pedagoger i materialkännedom där de har möjlighet att få pröva. Förhållningssättet är viktigt hur man pratar med barnen och hur man förhåller sig till materialet. Barnen skall få möjlighet att arbeta i små grupper där man kan föra diskussioner och bli lyssnad på mellan barn-barn och barn-pedagog. Bra struktur i ateljén som inger trygghet för barnen. Ateljén skall spegla den pedagogiska verksamheten, en tillåtande miljö där barnen själva får lov att ta material.

Några tankar kring Tarjas seminarium var barns eget utforskande kring materialet att ge dem tid till att få undersöka och att barnen skall hitta på sina egna lösningar. Att ha ett utforskande laboratorium som verkstad. Vi pratade att om man delar upp barnen i små grupper så kan man ge barnen den tid de behöver. Men däremot att man är två pedagoger i en liten grupp, en som dokumenterar och en som är medskapande, blir det svårt för den tredje pedagogen att vara kvar med resten av barnen. Oftast är man över tjugo barn på en 3-5 avdelning och då får vi både vara medskapande och dokumentera samtidigt.
Barnens delaktighet är viktig att vi utgår från deras tankar. Och att vi tar deras tankar och reflektioner på allvar. Är de medaktiva i processen och verksamheten så blir de också ansvarsfulla och får demokratiska värderingar.

Vi pratade om att atelieristan tar barnens perspektiv genom att utgå från barnens intressen och att ta barnens tankar och reflektioner på allvar. Och att leda barnen vidare i deras tankar. En gynsam miljö där barnen får valmöjligheter och att handleda och stödja barnen i processen. Ge barnen tid till pauser, avbrott, reflektion och erfarenheter. Det är viktigt att barnen får arbeta i sin egen takt. Kommunikationen är viktig mellan barnen, barn lär i samspel med andra.

Funderingar kring materialet

När jag såg materialöversikten blev jag helt paff över hur lite material vi egentligen använder på vår avdelning. Jag inventerade och hittade ritkol längst upp i ett skåp som säkert legat där sen 70-talet. Varför har vi aldrig användt oss av det? Det fanns också oljepastell, torrpastell, pulverfärg i skåpet som jag "glömt" bort.
Känslan av att inte kunna hantera eller att jag inte vet hur materialet fungerar, gör att jag hellre kör med de säkra materialen som jag känner till och är bekväm med. Och när jag tänker efter så har jag inte gett barnen så mycket valmöjligheter när det gäller materialet.
Det som alltid ligger framme som barnen kan ta själva av är: flytande täckfärg, akvarellfärg, temperablock, vaxkritor, tusch-och blyertspennor.
Lera och playdo finns också tillgängligt för barnen men det är mer sällan vi arbetar med papier-maché och gips, men det finns.
Av konstruktionsmaterialen har vi tyg, garn, snöre, kartong, tejp, lim och en del natur-och återvinningsmaterial. Det finns en hel del att jobba på, att fylla upp ateljén med mer inspirerande material.

Stina Braxell säger i sin bok Skapande barn, att ett framgångsrikt arbetssätt är att vara med i barnens bildskapande. Och för att barnen skall få tillgång till materialen, så måste pedagogerna känna sig trygga med materialet och ha kunskap i hur man hanterar det.

Så nu börjar jag och barnen att utforska Materialens ABC.

Ateljen - Den tredje pedagogen

För ett par år sedan var jag på ett studiebesök på Hakefjordens förskola. Förskolan hade precis samma planlösning som vår förskola har i Hammarkullen. All personal på vår förskola ville förändra den traditionella verksamheten till en mer Reggio Emilia inspirerad. Jag blev otroligt inspirerad av deras stora "lekhall" där de hade gjort många små rum i rummet med väl synliga aktiviteter och med massor av material som man normalt inte har i en traditionell förskola. Jag fick en aha upplevelse, det är i en sån här inspirerande miljö som barnen och vi skall vistas i. Där allt är på barnens nivå som signalerar att vi litar på barnen, de är kompetenta, de kan ta material själva och avväga hur mycket under ansvar. Vi "härmade" och förändrade vår stora lekhall till Ateljé...

Tarja menar att grunden i verksamheten är byggd på en struktur, men att det ändå är tillåtande inom ramen. Materialet ligger på sina bestämda platser och skall läggas tillbaka på sin plats. Ateljén är ett previligerat utrymme som genom skapande stödjer barnets olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation, tänkande och uppfattning av tid. Hon säger vidare att Ateljén är en plats för utforskande, experimenterande, laboratorium och att arbeta med olika material och estetiska uttrycksformer.

Jag har lärt mig att det är viktigt att introducera det nya materialet och visa hur man arbetar på de olika stationerna. Barnen får prova de olika materialen tills de blir bekväma med det och självständiga i sitt utövande. Jag tycker det är viktigt med en tillåtande miljö där barnen får experimentera, se olikheter, kunna ta andras perspektiv, diskutera, argumentera och kunna ifrågasätta. Vilket är viktiga färdigheter att ha med sig i skolan och sedan in i det vuxna livet.
/Carina

Tema-och projektarbete

Läste Tarjas kompendium "Barns estetiska läroprocess" där hon tar upp skillnaden mellan ett temaarbete och ett projektarbete. Jag hade tron om att dessa termer hade samma betydelse. Tarja säger att det tematiska arbetet skulle kunna beskrivas vara ett arbetsinnehåll medan projektarbetet är mer en metod.

På min förskola i Hammarkullen, som är Reggio Emilia inspirerad, har vi nyligen bestämt vårt tema på huset. Det blev efter några diskussionstillfällen "Vår plats i  världen - Hammarkullen". Så projektarbetet (kan vara många små), blir de metoder som vi kommer att använda oss av i temat.

Det är ett ämne som speglar barnen i samhället. Ett hållbart Hammarkullen som barnen skall kunna identifiera sig med och känna stolthet över. Det kommer att bli spännande att se vilken väg det tar, utifrån barnens intresse.