När jag såg materialöversikten blev jag helt paff över hur lite material vi egentligen använder på vår avdelning. Jag inventerade och hittade ritkol längst upp i ett skåp som säkert legat där sen 70-talet. Varför har vi aldrig användt oss av det? Det fanns också oljepastell, torrpastell, pulverfärg i skåpet som jag "glömt" bort.
Känslan av att inte kunna hantera eller att jag inte vet hur materialet fungerar, gör att jag hellre kör med de säkra materialen som jag känner till och är bekväm med. Och när jag tänker efter så har jag inte gett barnen så mycket valmöjligheter när det gäller materialet.
Det som alltid ligger framme som barnen kan ta själva av är: flytande täckfärg, akvarellfärg, temperablock, vaxkritor, tusch-och blyertspennor.
Lera och playdo finns också tillgängligt för barnen men det är mer sällan vi arbetar med papier-maché och gips, men det finns.
Av konstruktionsmaterialen har vi tyg, garn, snöre, kartong, tejp, lim och en del natur-och återvinningsmaterial. Det finns en hel del att jobba på, att fylla upp ateljén med mer inspirerande material.
Stina Braxell säger i sin bok Skapande barn, att ett framgångsrikt arbetssätt är att vara med i barnens bildskapande. Och för att barnen skall få tillgång till materialen, så måste pedagogerna känna sig trygga med materialet och ha kunskap i hur man hanterar det.
Så nu börjar jag och barnen att utforska Materialens ABC.
När vi har kommit en bit på vägen att bli atelieristor, tycker jag att vi ska ha workshop med alla kollegor! Jag tror att det skulle ge både dem och i förlängningen barnen tillgång till så många fler språk att uttrycka sig på. Vad tror du om det?
SvaraRadera