Sokratiska samtal om utställning på Frölunda kulturhus

Vi samlades på Frölunda kulturhus för att se en fotoutställning. Vi möttes av ljuv dansbandsmusik och vackra romantiska bilder av dansbandsgrupper och sångare. Bilderna var uppförstorade från en kalender, där artisterna var tillsammans med sina egna husdjur eller lånade djur. Överskottet från försäljningen gick till föreningen djurens rätt. Utifrån dessa bilder som var en aning förvirrande, skulle vi föra ett samtal kring utställningen s. k. "sokratiska samtal". Först gick vi runt och reflekterade kring bilderna. Vad förmedlade de? Vad kunde man se, inte se? Fanns det dolda syften bakom?

• Samtalet börjar med att visa underlaget/utställningen
• Gruppen skall sätta upp ett mål hur samtalet skall gå till (vårt mål var att inte avbryta varandra)
• Jag sätter upp ett eget mål
• Samtalsledaren ställer en fråga som tvingar oss att ta ställning (vår fråga var: På vilket sätt värnar denna utställning om djurens rättigheter?
• Sedan en tankepaus
• Vi sitter i ring och var och en skall svara eller reflektera kring frågan
• När alla har uttryckt sina åsikter skall gruppen tillsammans göra en kritisk analys
• Till slut utvärderar man målet i gruppen (vi lyckades hålla målet att inte avbryta varandra)
• Och till slut sitt eget mål

Jag tyckte samtalsformen var jättebra, där alla hade kontakt med varandra i ringen. Och där alla fick komma till tals. Det kändes lugnt och tryggt och var också roligt att samtala på en djupare och kritisk nivå och få höra varandras infallsvinklar. Inget är fel och man har alltid rätt att tänka om.
Sokratiska samtal kan jag använda mig av i barngruppen. Vi gör det i viss mån redan nu men i en förenklad form. Vi tar t ex upp ett problem, en händelse e dyl där vi sitter i ring och går laget runt. Här får alla som vill säga sin mening, ingen får avbryta innan man pratat färdigt, man blir lyssnad på och allt man säger är lika viktigt och tas på allvar.