Introduktion av nytt material eget arb. 4

Jag ville introducera ett nytt material som jag själv känner till och tycker är kul att arbeta med. Jag besökte yngre avdelningen 1-3 år som ligger bredvid vår avdelning. Jag "lånade" två flickor som båda är 2 år. Barnen kände jag sedan innan vilket var en trygghet för dom, det blev ingen konstig situation. De hade aldrig prövat på ritkol innan så det kändes spännande att göra aktiviteten, hur skulle de reagera? Jag lade ett stort papper tvärs över bordet med barnen sittandes mitt emot varandra. Barnen blev nyfikna och tyckte det var kul att följa med in i ateljén. De tog på sig sina förkläden och när jag precis hade lagt asken med kolkritor på bordet säger Vilja "vad heter de?" och pekar på asken. Jag säger "kolkrita" och ger dem varsin kolkrita.

Vilja tar kritan och gör stora rörelser i cirklar
Nadaa tittar på kritan och ritar sedan med
små korta rörelser fram och tillbaka.

Vilja säger "titta här, jag bor" pekar med kritan,
hon fortsätter "Nadaa bor annanstans", visar mig vägen
med fingret där hon ritat.
Hon säger vidare och pekar "en liten hund".
Nadaa säger "hunden" och pekar på ett streck på pappret.

Vilja smakar lite försiktigt på kolkritan och säger sedan
"en spis målar jag, mamma packar ner mina saker".
Nadaa säger under tider hon ritar "kommer mamma".

Vilja går ifrån bordet och hämtar en tallkotte och en hushållsrulle som hon sedan tidigare har målat med flaskfärg. Börjar leka med kotten och hushållsrullen på bordet och ritar sedan på rullen.
Nadaa visar kolkritan att hon vill lägga tillbaka den i asken.
Tittar sedan på sina fingrar som är svarta.
Vilja avslutar också och lägger sin krita i asken.



Nu är intresset för kolkritan borta, de börjar springa omkring i ateljén. Jag säger att aktiviteten är slut.
Aktiviteten höll på ca 10 min. Vad var det som gjorde att de tappade fokus. En anledning kan vara att jag tog glättat papper som fanns i ateljén. Detta gav inte samma effekt som ett matt papper hade gjort. Antagligen kändes det som att rita med en vaxkrita, då blev det kanske inte lika spännande.

Observation tillfälle 2
Vid andra tillfället var bara den ena flickan närvarande vid aktiviteten, den andra flickan hade inte kommit när vi började. Skulle det göra någon skillnad att flickan som varit mer styrande inte var närvarande? Jag la fram ett matt papper denna gång,  för att se om det skulle bli någon skillnad på aktiviteten. Jag la kolkritan på bordet och sa "titta kolkrita".

Nadaa tog kritan och gnuggade den fram och tillbaka.

Hon prövar att dra med små bestämda rörelser.

Är koncentrerad och fokuserad på det hon gör.

Papperet blir svartare och svartare. Vid några

tillfällen tittar hon på mig och skrattar men säger

inget. Hon stryker med fingrarna på målningen.

                                               

Nadaa fortsätter att dra kolkritan fram och tillbaka.

Hon trycker så hårt att kritan går mitt itu och försöker

sätta fast den igen. Tittar på mig när det inte går.

Stryker med händerna på det som hon målat,

undersöker, känner och funderar över vad som händer,

tittar sedan på sina svarta händer. Hon försöker torka av sig

på sitt förkläde och ger mig sedan kritan. Jag säger att

"nu går vi och tvättar våra svarta händer". Hon nickar. 

Aktiviteten höll på i ca 10 minuter denna gång också. Men aktiviteten kändes mer koncentrerad och lugn. Mycket beroende av att den andra flickan inte var närvarande. Detta var synd på ett sätt, för hon tillförde så mycket energi och språket smittade av sig på den andra flickan. Båda aktiviteterna var mycket intressanta och roliga att göra med så små barn. Man ser verkligen att små barn är otroligt kompetenta.