Examinationsuppgift Vt-2012

Det har varit två händelserika terminer! Och bara det här att kunna skriva på bloggen hade jag aldrig kunna drömma om innan jag började läsa. Jag har också utvecklats otroligt mycket i min roll som förskollärare, vilket är det viktigaste att kunna tillföra verksamheten och barnen mer. Jag är mogen att möta andra utmaningar som att t ex ta in konsten i förskolan. Det som fick mig att öppna ögonen för "ovanlig" konst (i mina ögon), var när vi gjorde ett studiebesök på Göteborgs konstbiennal och tittade på samtidskonst. Denna fantastiska skulptur av hästar i rörelse förändrade min syn på samtidskonst. Från att varit så abstrakt till att bli så levande. Jag såg och kände saker som jag inte trodde att jag kunde.

Nu söker jag efter konsten,
betraktar och undrar hur den
har uppkommit.
Detta var dåtidens samtidskonst
ett golv från år 800 e. kr. Detta
skulle också kunna vara konst
av idag.
Ett korsikanskt kyrko golv.




Vi har haft givande och roliga diskussioner i våra baslagsräffar, där vi har pratat mycket om miljön "den tredje pedagogen" och om förhållningssätt. Vi har försökt vid några tillfällen att ha sokratiska samtal i gruppen med olika framgång. Det var en bra erfarenhet och jag har prövat det på barnen. Vi har besökt varandras förskolor och skola och få ta del av varandras arbetssätt och fått en inblick i våra organisationer som sett väldigt olika ut. T ex hur tillåtande och engagerade förskolecheferna/rektorn är i omställningsarbetet med Reggio Emilia filosofins tankar. Det har varit ett inspirerande möte.

Jag funderar hela tiden kring miljön. Hur skall vi i arbetslaget få det funktionellt och estetiskt tilltalande. Barnen skall kunna känna och se möjligheter, få utmaningar och att bli intresserade av materialet. Vi har haft för mycket material framme och intrycket har varit lite rörigt. Det skall vara struktur där man tydligt kan se vad man kan göra. Besöket på Solgläntans förskola gav mig mycket inspiration. Här fanns struktur och det var estetiskt tilltalande. Det var inte massor av material, det var många stationer men med lite material på varje station.

Tarja Häikiö skriver att rummen präglas av ett medvetet ställningstagande där varje rum har sin funktion. Rummet skall spegla en människosyn där barnet kan känna sig kompetent, vara självständiggörande och utvecklingsskapande. Förhållningssättet skall stimulera kreativitet och upplevas tryggt. Hur får man till den "goa" atmosfären där allt flyter? Att göra rent penslar och ställa tillbaka på "rätt" plats, så det

ser inbjudande ut för den/dom som kommer efter.

Var hittar man balansen. Vi prövar oss fram ser vad barnen är fokuserade på, intresserade av, möblerar om, tar bort material och lägger till annat. Det måste få ta tid! Tarja säger att förhållningssätt kräver att man är beredd att jobba med sig själv att man hela tiden växer som person. Samtidigt är det roligt att inget är beständigt, man aldrig blir färdig. Arbetet är föränderligt hela tiden och byter skepnad. Som pedagog utvecklas man hela tiden.

Jag reflekterar mycket kring hur jag lyssnar på barnen, att vara fokuserad och verkligen höra vad de vill. Många gånger kan jag tycka det är svårt att hålla fokus, när alla vill prata samtidigt och få uppmärksamhet. Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi beskriver: Hörstyrka är att man måste lyssna hela tiden på vad alla pratar om. Jag förundras hela tiden av hur kloka och uppfinningsrika barnen egentligen är. Innan jag gick utbildningen till atelierista, såg och hörde jag inte på djupet vad barnen var uppfyllda av, vad de egentligen gjorde. Rigmor Lindö skriver att inta ett medvetet barnperspektiv innebär att lyssna på barn och försöka förstå deras perspektiv.

Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det är att stärka barnen i det som dom är intresserade av. Se det positiva och förstärka det så de kan växa i sig själva istället för att lägga fokus på det negativa. Hillevi Lenz Taguchi menar att den viktigaste uppgiften för pedagogen är att ge barnen förtroende, uppskattning och bekräftelse. Detta måste garanteras barnen. Det kan kännas som en självklarhet men jag måste hela tiden påminna mig själv om att se det positiva.

Det är nödvändigt att barnen är delaktiga i verksamheten, att de får besluta om vilka regler vi skall förhålla oss till, att de skall kunna påverka verksamheten i viss utsträckning, få rösta på olika alternativ. På vår avdelning har barnen själva kommit med förslag på regler som vi skrivit tillsammans. Åberg och Taguchi säger att pedagogerna har ansvar att ge barnen möjlighet att vara delaktiga och kunna påverka sin vardag. Vi har stor makt som pedagoger. Hur mycket inflytande ger vi barnen egentligen? Hur mycket lyssnar vi på vad dom vill? Det handlar om tillit och att respektera varandra och se varandras olikheter.

Innan utbildningen var jag inte så fokuserad på vad det fanns för material och hur man kunde experimentera med det. Jag började utforska materialen med barnen och vi höll på en hela höstterminen. Det var jätteroligt att börja jobba med lera, papier maché och annat återvinningsmaterial. Barnen arbetade en lång period med lera som de prövade olika tekniker med och vi lärde oss att använda slickers. det har varit otroligt inspirerande att se hur barnen har varit uppfyllda av detta. Jag själv har utvecklats mycket tillsammans med barnen.

Det var helt magiskt att få pröva ett nytt material för två 2-åringar och dokumentera detta. Vi prövade kolkrita och det var så spännande att se hur olika de utforskade materialet. Jag har fått större insikt om hur jag pratar med barnen om deras bildskapande. Som Stina B säger kan man som pedagog ibland vara osäker på hur man pratar med barnen om deras bilder. Man vill säga något som uppmuntrar och som glädjer barnen, inte att de skall bli bedömda. Numer säger jag inte att en målning är fin utan försöker t ex istället säga "Vilka underbara färger! Vill du berätta om din bild? Karin Wallin skriver att kommenterar vi barns bilder varje gång med ett slentrianmässigt "så fint" visar vi vem som är smakdomare och vet skillnaden mellan vackert och fult.

Jag tycker det kan vara svårt att ställa de "rätta" utvecklande frågorna så barnen kommer vidare i sitt tänkande och görande. Enligt Fabbi skall frågorna komma av sig självt. Man måste ha tänkt igenom projektet innan. Och skapa nya generativa frågor efter barnens samtal med pedagogen. Han säger att som pedagog handlar det om att förbereda sig. Att det är underbyggt med ett djupt lyssnande. En djup demokrati - respekt för vad barnen tänker. För mig handlar det mycket om att träna och träna om igen i att se och lyssna på vad barnen är uppfyllda av. Träna mig på att observera. Att reflektera mycket i arbetslaget och ställa generativa frågor till oss själva. Vad skall vi ha för material? Var/när skall vi göra det? Hur skall vi arbeta med barnen? osv

Hur kommer jag att arbeta som atelierista? Jag tycker det är väldigt roligt att jobba i ateljén med bildskapande, olika tekniker och material. Förhoppningen är att det skall bli en gemensam ateljé för huset på 6 avdelningar där vi fyra kollegor som går utbildningen samtidigt skall på något sätt ha ansvar för den. Min uppgift blir också att dokumentera där layouten får en viktig roll. Hålla i små projekt och ha workshops med våra kollegor. Atelieristan har också en central roll som medforskare, utmanare, bekräftare och bevittnare. Att få pröva- ompröva, testa undersöka material med barnen. Drömmen är att få jobba med små grupper. Och få tillägna mig de kunskaper och reflektioner jag gjort. Jag vill ut och upptäcka världen med barnen, gå på konstutställningar, ta in bilder som vi har samtal och reflekterar kring, ta in vackra saker som inspirerar barnen. " Estetiken behöver inte vara vacker. Men estetiken berör". Vea Vecchi Ta in konstnärer, andra yrkeskategorier som t ex ljussättare m.m. Svårigheter kan vara att man måste ha stora grupper annars blir belastningen stor på de andra pedagogerna. Det kan också vara svårt att vara själv med både dokumentation och vara medskapare. Organisationen kan också vara en svårighet om man inte får gehör för sitt arbete. Arbetet kan utvecklas om man hittar forum till reflektion och samtal. Och håller sig ajour med samtida forskning.


Referenser

Litteratur:

Braxell, Stina: Skapande barn - att arbeta med bild i förskolan. Lärarförbundet 2010.

Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola. Kompendium. Göteborgs universitet 2007.

Lenz Taguchi, Hillevi: Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm 1999.

Lindö, Rigmor: Det tidiga språkbadet. Lund 2009.

Wallin, Karin: Pedagogiska kullerbyttor. Stockholm 2003. 

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi. Lyssnandets pedagogik. Stockholm 2005.

Föreläsningar