Sokratiska samtal om utställning på Frölunda kulturhus

Vi samlades på Frölunda kulturhus för att se en fotoutställning. Vi möttes av ljuv dansbandsmusik och vackra romantiska bilder av dansbandsgrupper och sångare. Bilderna var uppförstorade från en kalender, där artisterna var tillsammans med sina egna husdjur eller lånade djur. Överskottet från försäljningen gick till föreningen djurens rätt. Utifrån dessa bilder som var en aning förvirrande, skulle vi föra ett samtal kring utställningen s. k. "sokratiska samtal". Först gick vi runt och reflekterade kring bilderna. Vad förmedlade de? Vad kunde man se, inte se? Fanns det dolda syften bakom?

• Samtalet börjar med att visa underlaget/utställningen
• Gruppen skall sätta upp ett mål hur samtalet skall gå till (vårt mål var att inte avbryta varandra)
• Jag sätter upp ett eget mål
• Samtalsledaren ställer en fråga som tvingar oss att ta ställning (vår fråga var: På vilket sätt värnar denna utställning om djurens rättigheter?
• Sedan en tankepaus
• Vi sitter i ring och var och en skall svara eller reflektera kring frågan
• När alla har uttryckt sina åsikter skall gruppen tillsammans göra en kritisk analys
• Till slut utvärderar man målet i gruppen (vi lyckades hålla målet att inte avbryta varandra)
• Och till slut sitt eget mål

Jag tyckte samtalsformen var jättebra, där alla hade kontakt med varandra i ringen. Och där alla fick komma till tals. Det kändes lugnt och tryggt och var också roligt att samtala på en djupare och kritisk nivå och få höra varandras infallsvinklar. Inget är fel och man har alltid rätt att tänka om.
Sokratiska samtal kan jag använda mig av i barngruppen. Vi gör det i viss mån redan nu men i en förenklad form. Vi tar t ex upp ett problem, en händelse e dyl där vi sitter i ring och går laget runt. Här får alla som vill säga sin mening, ingen får avbryta innan man pratat färdigt, man blir lyssnad på och allt man säger är lika viktigt och tas på allvar.

Projektarbete i ateljén och pedagogisk dokumentation, eget arbete 3

Barnens intresse skall ligga till grund för projektet. För att ta reda på vad barnen vill veta mer om och få kunskap om barnens förförståelse, kan jag intervjua dem i liten grupp eller enskilt, observera vad de är uppfyllda av för tillfället. Projektet bör ha en tydlig början som t ex en gemensam upplevelse i form av en konkret situation. Kan vara något vi sett - gjort tillsammans som de blivit intresserade av.

Vi dokumenterar vår gemensamma upplevelse genom att t ex ta bilder med digitalkamera som vi sätter upp på barnens höjd på väggarna, med deras kommentarer och intryck. På så sätt synliggörs barnens arbete och även pedagogernas. Föräldrarna kan känna sig delaktiga i barnens lärande och vet att deras barn blir sedda av pedagogerna.

Projektarbetet skall ges utrymme i olika konstnärliga former som barnen får pröva och utforska. Beroende på vad projektet handlar om och hur gamla barnen är, kan de använda olika uttryckssätt som handlar om ämnet i projektet. Bildskapande, lera, trä, naturmaterial etc. Barn lär sig genom att använda alla sina sinnen som de kan uttrycka på olika sätt.

I barngruppen får det enskilda barnet inte möjlighet att själv uttrycka samma sak på olika sätt, utan får också möjlighet att se andra barns lösningar i olika uttrycksformer. Lärandet bygger på samspelet mellan barnen, miljön och de vuxna. Det är upplevelser och den egna nyfikenheten som utgör grunden för lärandet. (Hillevi Lenz Taguchi, 1997)

I skapandet  uppmuntrar och bekräftar vi barnen och ger dem möjlighet och verktyg till att utveckla sin kreativitet och fantasi. Pedagogen har rollen som medforskare och utmanare, inte komma med färdiga lösningar och svar, utan pedagogens uppgift är att lyssna på barnen.

Viktigt att återkoppla vid varje tillfälle vad man gjort gången innan genom att reflektera kring det som man dokumenterat. Återkoppling skapar en röd tråd i arbetet och ett stöd för minnet.

När barnens lust och delaktighet har svalnat är det dags att avsluta projektet med t ex en utställning, en vernissage där man bjuder in föräldrarna.

  Projektgång

1. Ett intresse växer fram hos barnen.
2. Pedagogen dokumenterar och sammanställer.
3. Dokumentationen ges tillbaka till barnen, vi pratar om vad vi gjort.
4. Pedagogen och eller barnen tillför något nytt, ett material, en upplevelse, en fråga.
5. Barnen och pedagogen utforskar, upptäcker och upplever, osv.

                                                                                          (seminarium 3 nov, Mia A)